Förfader till tolv enligt snorre

av Emil Olson

Snorres liv

SNORRE STURLASSON, medeltidens namnkunnigaste historieskrivare, tillhörde ett släkt, liksom beneath dem oroliga tiderna inom slutet från tolfte samt inledande hälften från 13:e århundradet spelade ett därför framträdande roll inom Islands politiska bakgrund, för att den givit tidsåldern dess namn: Sturlungatiden.

Likväl plats hövdingeskapet inom denna släkt icke gammalt: Snorres farfader Thord Gilsson plats den förste goden inom släkten; godedömet ägde denne ärvt genom sin fru, enstaka ättling från den inom flera från dem isländska släktsagorna omtalade Snorre Thorgrimsson (död 1031). Snorres fader, Sturla Thordsson, efter sin gård vanligen kallad Hvamm-Sturla, fanns ett mäktig samt stridbar chef.

Modern hette Gudny Bodvarsdotter; denna härstammade genom sin fader ifrån den berömde Egil Skallagrimsson samt genom sin farmoder ifrån den liksom lagklok samt skald bekante Markus Skeggesson (lagsagoman vid Island 1084—1107).

Snorre plats född tid 1178. Tre tid äldre sändes denne — i enlighet med enstaka vid den tiden vanlig sed — ifrån hemmet på grund av för att uppfostras hos den lärde Jon Loptsson vid Odde, sonson mot Sämund den vise¹.

angående Snorres tidig del av ett liv samt uppväxt tiga våra källor, dock detta existerar klart, för att hans vistelse vid Odde, liksom alltsedan Sämunds tidsperiod varit den lärda bildningens huvudsäte vid Island, äger varit från kritisk innebörd till hans tillväxt, denna plats gjorde han bekantskap tillsammans Sämunds samt Ares² historiska skrifter, samt på denna plats tillägnade denne sig nyfikenhet till samt insikter inom Nordens äldre saga, traditioner samt tro.

inom lagkunskapen blev han denna plats invigd, samt även skaldekonsten öppnade på denna plats sina skatter till honom.

Då Jon Loptsson dog (år 1197), plats Snorre nitton kalenderår äldre. till för att sörja till hans kommande — egen saknade han vid bas från moderns ekonomiska oförstånd förmögenhet — bortgifte man honom tillsammans enstaka ung kvinna nära namn Herdis, dotter mot den rike prästen Berse vid Borg.

Detta äktenskap, vilket ingicks 1199, plats en rent förnuftsgiftermål samt blev icke lyckligt. detta unga paret bodde mot ett start vid Odde. Efter Berses död en par kalenderår senare flyttade Snorre tillsammans sin fru mot hennes bostad vid Borg, samt var bodde han, tills denne tid 1206 förvärvade gården Reykjaholt från enstaka fattig kyrkoherde, vars försörjning han åtog sig.

Då Snorre flyttade dit, pausade hustrun kvar vid Borg, samt därmed fanns giftermålet dem facto upplöst, ehuru formlig skilsmässa icke synes äga kommit mot stånd. Hustrun dog tid 1233.

Genom giftermålet tillsammans Herdis ägde emellertid Snorre grundlagt sin förmögenhet samt därmed sin auktoritet samt sitt anseende, samt dessa växte hastigt, sedan denne efter flyttningen mot Reykjaholt fått sektion inom en godedöme vid nordlandet.

Snorre utvecklade för tillfället massiv drift samt duglighet inom ekonomiska ting; han förvärvade sig flera gårdar inom skilda delar från ön, samt inom dessas förvaltning tog denne enstaka många verksam sektion. Hans stor mängd tillgångar eller förmögenhet samt inflytande ökades härigenom än mera.

En isländsk chef kunde beneath dessa oroliga tider icke undgå för att bliva inblandad inom tvister samt stridigheter.

sådana träffade honom således för att yttra redan å ämbetets vägnar, eftersom denne fanns ansvarig för att skydda sina flera tingmäns olikartade intressen; dock framför allt växte dem fram genom konflikter tillsammans dem andra, ifall makten tävlande hövdingarna. även Snorre plats beneath kurera sitt liv komplicerad inom konstanta strider. inom detta läka visade denne sig dock mera måttfull, fredlig samt försonlig än dem flesta från sina samtida, samt dem tvister han ägde beneath dem inledande år från sin bosättning vid Reykjaholt voro från mindre innebörd.

Likvisst förmå detta icke nekas, för att. han stundom inom känslan från sin kraft uppträdde hårdt samt övermodigt, samt otvivelaktigt äger han härigenom redan tidigt hos kränkta samt avundsmän lagt grunden mot en fientligt sinnelag, liksom längre fram trädde mera öppet inom dagen.

Omkring tid 1215 stod den unge Snorre vid höjden från kraft samt anseende.

Prologen till Snorres Edda skrevs för att ge en kristen bakgrund till de hedniska myter som berättas i Gylfaginning och Skáldskaparmál

en vittnesbörd framför andra därom existerar, för att denne nämnda existerar valdes mot innehavare från den isländska fristatens förnämsta ämbete, lagsagomansdömet, vilket denne denna gång förvaltade inom fyra tid (1215—1218). Redan dessförinnan ägde denne vunnit rykte vilket lagkunnig samt vilket skald.

Efter utgången från den period, till vilken Snorre valts mot lagsagoman, företog han enstaka sedan flera tid uppskjuten utflykt mot Norge, var denne pausade inom numeriskt värde tid (1218—20).

Genom denna utflykt ville Snorre bl. a. lära uppleva detta nation, vars bakgrund denne säkerligen redan idag sysselsatte sig tillsammans. Resan skulle bliva från ödesdiger innebörd på grund av honom.

Såväl hos konungen, Håkon den gamle, vilket hos den mäktige jarlen Skule Bårdsson blev Snorre väl accepterad. han blev från konungen tilldelad mot skutilsvein (titel på grund av den högsta ämbetsmannaklassen inom hirden) samt avlade såsom sådan trohetsed mot konungen.

Enligt skalden Snorre Sturlasson trodde vikingarna att universum bestod av en rad olika världar

mot Skule kom Snorre inom en vänskapsförhållande, likt skulle existera existensen ut, samt ovan vilket skalden inom sin diktning satt oförgängliga minnesmärken.

Förhållandet mellan Island samt Norge fanns, vid bas från dem norska konungarnas försök för att utvidga sin maktsfär även mot den isländska fristaten, nära denna tidsperiod icke detta bästa. Just idag ägde ledsamma händelser skett.

enstaka förnäm isländing, Pål Sämundsson, son mot Sämund Jonsson vid Ödde, ägde tid 1216 drunknat utanför Stadtland, samt detta troddes vid Island, för att denne blivit bragt ifall existensen från norrmännen. Året därpå överföllo samt plundrade isländare mot att vedergälla något som upplevts som fel några bergenska köpmän, liksom kommit tillsammans med sina produkter mot Island.

Detta ledde mot ömsesidigt dråp, varvid bl. a. den nyss omtalade Påls farbroder, Orm Jonsson vid Breidabolstad, svärfader mot den unge framstående hövdingen Björn Thorvaldsson, blev tagen från daga.

I Norge framkallade dessa händelser massiv upphetsning. Just beneath Snorres vistelse inom Norge förberedde Skule en krigståg mot Island. Snorre avrådde ivrigt, samt på grund av för att avvända denna tragedi ifrån sitt nation gav denne slutligen Skule detta hemliga löftet för att verka på grund av Islands underkastelse beneath Norge; egen blev han tilldelad mot »länderman» (högste kunglige ämbetsman) inom detta tilltänkta norska landet.

Snorres handlingssätt inom detta fall besitter ofta blivit hårdt bedömt. detta synes dock föreligga goda skäl till för att tro, för att Snorre inte någonsin vid allvar tänkt vid för att förråda sin fäderneö, utan för att detta all fanns ett visserligen, moraliskt förkastlig, dock dock beneath detta rådande nödläget förklarlig list.

inom varenda fall synes Snorre inte någonsin äga gjort något försök för att infria sitt löfte, samt i enlighet med enstaka framstående norsk historikers fras besitter han blivit formligen löst ifrån detsamma från jarlen några kalenderår senare.

Omedelbart före avresan kom från konungen, som ryktesvis fått veta vad som förestod, ett nytt brev med uttryckligt förbud för Snorre att lämna landet

Genom sin underlåtenhet för att verka på grund av Norges sak förvärvade denne emellertid inom den norske konungen ett dominerande fiende, vars grabb slutligen föll tungt ovan honom.

Å andra sidan mottogs Snorre nära sin hemkomst mot Island tillsammans misstro samt fiendskap. Ryktet ägde gått före honom samt förtalt, inom vilka förpliktelser denne ställt sig mot den norske konungen, samt misstankarna stärktes genom dem präktiga gåvor, liksom han medförde ifrån Norge.

Man hånade Snorre samt skrev nidvisor ifall honom. Särskilt visade sig Björn Thorvaldsson förbittrad. mot öppen strid kom detta dock icke. Snorre plats betänkt vid för att hämnas skymfen genom för att deltaga inom ett ytterligare hövdings, Lopt Pålssons, strider tillsammans Björn, dock avstod vid sin broders bön därifrån. Då Björn kreditkort därefter blev dräpt, förföll denna sak från sig själv.

Den allmänna oviljan mot Snorre lade sig därför småningom, samt Snorre sökte idag för att åter stärka sin hotade maktställning genom ett lyckad, dock även ödesdiger, familje- samt giftermålspolitik.

ursprunglig ville han — efter Sämund Jonssons vid Odde död kalenderår 1122 — autentisk dennes dotter Solveig, dock blev förekommen från sin brorson Sturla Sigvatsson; härigenom grundlades enstaka fiendskap tillsammans denne, liksom senare fick dem svåraste följder. Då denna strategi misslyckades, knöt denne inom stället andra från sydlandets släkter mot sig genom för att bortgifta sin dotter Ingeborg mot Gissur Thorvaldsson, enstaka son mot den mäktige hövdingen Thorvald Gissursson, samt genom för att egen ingå egendomsgemenskap — kanske efter Herdis' död kalenderår 1233 verkligt äktenskap — tillsammans med Björn Thorvaldssons änka Hallveig.

kurera hennes samt hennes söners förmögenhet kom idag beneath Snorres förvaltning, samt denne blev härigenom den rikaste samt mäktigaste mannen vid Island. kalenderår 1222 valdes denne ånyo mot lagsagoman samt kvarstod såsom sådan mot kalenderår 1231.

Under 1220-talets senare tid plats Snorre komplicerad inom enstaka långvarig strid tillsammans med sin broder Sigvat samt dennes son Sturla angående släktens godedöme.

Snorre reste upp mot Dalarna samt bemäktigade sig herradömet var. en tilltänkt överfall vid Sturla blev icke från. begränsad därefter blev emellertid denne överfallen vid gården Saudafell från några andra fiender, manliga barn mot Thorvald Snorresson inom Vatsfjord, likt varit gift tillsammans med Snorres dotter Thordis. Överfallet fanns ett hämndeakt efter Thorvald, likt kalenderår 1227 blivit dräpt från Sturlas anhängare.

nära detta situation plundrades gården, dråp samt stora skändligheter begingos. Snorre beskylldes till för att äga varit upphovsmannen mot detta hämndetåg, dock detta existerar ovisst, huru härmed förhåller sig. inom varenda fall förliktes Sturla samt Snorre kalenderår 1230 tills vidare, då Snorre behövde sin broders samt brorsons hjälp emot ett ytterligare nordländsk ledare, Kolbein Tumesson ifrån Skagafjord, tillsammans med vilken Snorre blivit komplicerad inom enstaka egendomstvist.

Kolbein ägde varit gift tillsammans Snorres dotter Hallbera, dock skilt sig ifrån hon, samt Snorre fordrade idag hennes sektion inom boet. Utgången från striden visar, hur kraftfull Snorre nära den tiden ännu stod vid Island. tillsammans med enstaka massiv denna plats infann denne sig tid 1233 vid alltinget samt tvang Kolbein för att tillsammans med sig dela makten vid nordlandet.

Ofred samt tragedier hopade sig emellertid snart alltmer ovan den mäktige hövdingen.

nära sidan från bittra stridigheter tillsammans med andra hövdingar trädde idag dem förnyade striderna tillsammans med brorsonen Sturla Sigvatsson inom förgrunden.

Bakom kungens rygg gav emellertid Skule Snorre tillåtelse att resa och skaffade honom till och med själv skeppslägenhet

Denne ägde tid 1233 vid återresan ifrån ett Romfärd träffat konung Håkon inom Norge, samt inom honom ägde Håkon funnit en nytt samt villigt redskap till sina planer vid Island. Snorres son Orökja, åt vilken Snorre överlämnat hövdingedömet inom Vatsfjorden, såsom han förvaltade till sin dotterson, plats enstaka hetsig samt våldsam man, vilket ofta uppträdde såsom fridstörare samt vållade sin fader flera oro.

Just nära denna tidsperiod ägde han begått några orättfärdigheter mot Sturlas tingmän, samt denne fann däri ett förevändning för att vända sig mot hans fader Snorre. Denne samlade människor samt ägde hos sig sin son Orökja, dock tvekade för att fullfölja kampen samt sände bostad Orökja. Sturla samt hans fader Sigvat, vilket för tillfället liksom förut stod nära sin sons blad, ville emellertid icke förlikning.

dem samlade enstaka på denna plats samt drogo (år 1236) emot Reykjaholt, liksom dem bemäktigade sig tillsammans med allt vad var fanns. Snorre flydde ursprunglig mot sin gård Bessastader inom sydvästra Island samt sedan mot östlandet. Orökja blev efter enstaka tids fejder svekfullt tillfångatagen, misshandlad samt tvingad för att lämna landet.

Väl samlade Snorre ånyo enstaka på denna plats omkring sig till för att fördriva Sturla ifrån sin gård samt fick därvid hjälp från sin kraftfulle släkting Thorleiv Thordsson vid Gardar.

dock denne saknade beslutsamhet samt kraft för att vid allvar upptaga striden. vid bas från enstaka uppstånden oenighet angående stridsplanen skilde sig Snorre ifrån sin kusin; denne fick idag isolerad fullfölja kampen samt blev (år 1237) nära gården Bör förlorare från övermakten samt måste giva sig vid nåd samt onåd åt Sturla.

Snorre fattade idag detta beslutet för att på grund av ett tidsperiod draga sig undan sina fiender samt begiva sig ovan mot Norge.

Oden, Sleipner, Hugin och Munin och andra gestalter från den nordiska mytologin syns på bilden

Anledning härtill fann inom enstaka kallelse, liksom konungen samt ärkebiskopen vid våren identisk tid ägde låtit utgå mot dem isländska hövdingarna, samt vari dessa uppmanats för att anlända mot Norge till för att överlägga angående dem förvirrade kyrkliga samt politiska förhållandena vid Island.

Det fanns likt enstaka någon som har blivit besegrad eller nedslagen samt olycklig man liksom Snorre återsåg Norge, liksom denne sjutton kalenderår tidigare lämnat beneath stora hedersbetygelser samt tillsammans med högtsvävande förhoppningar samt planer.

Även inom Norge plats många förändrat. flera från hans forna vänner voro döda, konung Håkon plats för tillfället envåldsherre inom landet, samt den fordom mäktige jarlen, numera härtigen, Skule plats hans underdånige vasall. Snorres gamla vänskapsförhållande mot den senare förblev obrutet, dock konungen, vilket harmades ovan hans opålitlighet samt förmenta löftesbrott, lät honom uppleva, för att han plats inom onåd.

Snorre måste därför helt samt hållet avsluta sig mot Skule, vilket inom betraktande från den beneath askan brinnande fiendskapen mellan denne samt kungen ytterligare ökade kungens missnöje tillsammans med Snorre. Emellertid pausade Snorre vintern ovan inom Nidaros hos härtig Skules son Peter, samt nästa sommar fanns denne gäst hos härtigen själv.

På Island ägde beneath tiden makten övergått mot Snorres svärson Gissur Thorvaldsson, likt inom en stort stöt nära Örlygstader (21 aug.

1238) ägde krossat Sigvats samt Sturlas kraft, varvid båda dessa hövdingar själva fallit inom kampen, den senare på grund av Gissurs personlig grabb. då underrättelsen angående dessa märkliga händelser vid hösten kommo mot Norge, greps Snorre från hoppet för att ännu enstaka gång återvinna sin förlorade maktställning samt beslöt för att genast utflykt bostad mot Island.

Konung Håkon sände tidigt vid våren 1239 bud mot Nidaros samt förbjöd isländingarna för att utflykt, innan han fått tillförlitligt besked ifall deras avsikter. på baksidan kungens rygg gav emellertid Skule Snorre tillåtelse för att utflykt samt skaffade honom mot samt tillsammans egen skeppslägenhet.

Snorres Edda, även Den yngre Eddan och Prosaiska Eddan, är en isländsk medeltida handbok i skaldekonsten och lärobok i nordisk mytologi

Omedelbart före avresan kom ifrån konungen, vilket ryktesvis fått känna till vilket liksom ansvarade för, en nytt meddelande tillsammans uttryckligt förbud till Snorre för att lämna landet. dock denne lät sig härav icke rubba inom sin intention, utan avseglade samt kom angående hösten lyckligt mot Island. detta fanns en djärvt steg vilket Snorre härmed tog.

Brytningen tillsammans kungen plats idag öppen, samt denne kunde tillsammans med full riktig beskylla sin hirdman på grund av visad otrohet inom hans lydnadsplikt. Mera ovisst existerar, ifall Snorre tagit sektion från Skules revolterande planer samt på det sättet även kunde anses äga gjort sig ansvarig mot högfärräderi mot konungen.

Snorre bosatte sig åter vid sin gård Reykjaholt samt intog inom betalkort ånyo sin gamla maktställning inom sydvästra Island.

denne uppträdde tillsammans med succé vilket nämnare efter sin brorson Sturla, samt hans effekt plats ännu således stort, för att domen inom fråga angående slaget nära Bör överlämnades åt honom. Snorre gick emellertid fram mot sina fiender tillsammans massiv moderering samt besinning, samt särskilt undvek denne för att öppet avbryta tillsammans med dem mäktiga nordlandshövdingarna: Gissur, mot vilken förhållandet varit fientligt, alltsedan denne efter några års äktenskap skilt sig ifrån Snorres dotter, samt den forne motståndaren Kolbein.

Likväl blev freden ej långvarig.

Konung Håkon kände sig djupt kränkt från den sidvörd-nad samt olydnad, liksom Snorre ägde demonstrerat honom genom för att mot hans vilja utflykt bostad mot Island, samt sedan Skule tid 1240 avlidit samt Snorre således icke ägde någon beskyddare inom Norge, beslöt denne för att hämnas.

Denna hämndeakt ägde emellertid även politiska motiv; utan tvivel ägde Håkon längesedan kommit mot förståelse ifall för att Snorre icke blott ej befordrade hans planer, utan även — sålunda länge hans inflytande plats orubbad — utgjorde en hinder till dessa planers förverkligande.

Till sin ombudsman vid Island valde Håkon efter Sturlas fall Gissur Thorvaldsson, Snorres förnämste medtävlare angående makten.

kalenderår 1240 sände denne mot denne en meddelande, vari han uppmanade honom för att taga Snorre tillfånga samt tillsammans med alternativt mot hans vilja sända honom mot Norge, alternativt även dräpa honom. Gissur sökte för tillfället efter situation för att överfalla Snorre, samt han fick snart ett giltig förevändning. en misslyckat försök vid alltinget 1241, var Snorre samt Gissur möttes till för att förhandla ifall böterna på grund av Sturlas samt Sigvats dråp, slutade visserligen tillsammans förlikning samt skenbar vänskap.

dock inom juli identisk kalenderår dog Snorres fru Hallveig, samt hennes söner inom föregående giftet, Klöing samt Orm Björnsson, började ett tvist tillsammans med Snorre angående arvet. dem vände sig mot sin farbroder Gissur tillsammans bön angående hjälp, samt denne ansåg för tillfället stunden artikel inne. tillsammans sin kompis Kolbein, vilket understödt honom även vid alltinget 1241, avtalade denne en överfall vid Snorre, samlade sina anhängare samt framvisade kungabrevet, liksom denne förklarade sig vilja ställa sig mot efterrättelse.

Snorre blev varnad, dock hann icke sätta sig inom säkerhet. Medan Kolbein ryckte emot Snorres anhängare vid västlandet, kom Gissur ifall natten mot den 23 september tillsammans med sina män mot Reykjaholt, överföll Snorre samt dräpte honom.

Snorres personlig roll inom dem politiska intriger, liksom slutligen ledde mot hans sorglig död, samt likt blott en par årtionden därefter kostade Island dess självständighet, besitter bedömts olika samt stundom många hårdt.

Vilken lån Snorre än må äga haft, måste hans dråp dock betecknas likt ett onödig grymhet, vilket till ständigt sätter enstaka fläck vid hans motståndares, särskilt vid Gissur Thorvaldssons, minne.

Liksom Snorres offentliga uppträdande äga hans karaktär samt hans enskilda handlingar hos flera bland hans levnadsskildrare blivit objekt på grund av många hårda domar.

detta existerar säkerligen även riktigt, för att Snorre inom moraliskt avseende icke fyller år måttet, ifall denne mätes tillsammans ett ytterligare tids — jag önskar icke yttra vår tids — mått. dock varenda dom ovan enstaka karaktär blir skev, angående den ej sker inom ljuset från hans personlig tids samt hans eget lands förhållanden. Sedd mot denna bakgrund, stod Snorre icke beneath, inom flera avseenden utan tvivel ovan sina samtida.

Ett grundfel hos samtliga den tidens hövdingar vid Island plats bristen vid samfundsintressen samt allmännyttiga strävanden.

Häri utgjorde Snorre intet undantag: egoismen existerar en framträdande drag inom hans karaktär samt varenda hans handlingar. vad Snorre eftersträvade fanns herravälde samt anseende.

Snorre tyckte att namnet aser låter som asiater, vilka då likt den senare hunnen Attila var ett fruktat folk och kung Gylfe i Svitjod tänkte bäst att lägga sig

dock grundvalen på grund av dessa plats pänningen, samt strävan för att öka sina ägodelar går därför även inom själva verket såsom enstaka skarlakansröd tråd genom Snorres läka saga. för att Snorre inom ekonomiska domstol gick tillväga tillsammans med massiv fördomsfrihet, torde icke behärska förnekas; därom äro bl. a. hans äktenskap en vittnesbörd. vid en stötande sätt framträder hans girighet inom förhållande mot hans flera, sann eller genuin samt oäkta, ungar, liksom han ingalunda understödde vid detta sätt, liksom man ägde kunnat vänta från ett man inom hans ställning.

dock ehuru Snorre inom dessa saker blev häftigt klandrad från sina fiender, kunna detta dock icke bevisas, för att denne någonsin förvärvade sin egendom annat än vid laglig väg.

Snorre fanns möjligen inom högre grad än sina medtävlare enstaka äregirig man. denne plats många ömtålig på grund av personliga kränkningar samt gick stundom hårdhändt tillväga på grund av för att sätta sig inom respekt.

Målet på grund av hans strävanden fanns en skinande enväldigt hövdingedöme, ett avbildning inom smått från Europas ridderliga furstendömen. dock då hans krafter icke räckte mot på grund av för att förvärva samt uppehålla enstaka autentisk samt obestridd maktställning, kom vikten — praktlysten vilket denne från naturen fanns — för att alltför många ligga ner vid detta inom yttre fras glansfulla uppträdandet: Snorre kär praktfulla gästabud samt omgav sig tillsammans stora följen; sina gårdar kringgärdade denne vid riddarborgarnas vis tillsammans gravar samt vallar osv.

Genom denna blad inom Snorres karaktär förklaras detta även, för att den höga norska ämbetsmannatiteln kunde innebära enstaka lockelse till honom, samt för att denne kanske inom sina hemligaste funderingar kunnat falla på grund av frestelsen för att titta sig liksom den högste styresmannen vid Island, även ifall detta skulle ske vid bekostnad från fristatens självständighet.

Det saknas säkerligen icke dimma till den meningen, för att Snorre icke ständigt fanns tillräckligt nogräknad inom valet från dem medel, vilket han använde till för att främja sina syften.

från sina fiender beskylldes denne rent ut på grund av list samt trolöshet. Tillräckliga skäl till sålunda grava förevitelser behärska väl näppeligen framletas ur dem källor till Snorres liv likt oss äga. inom fråga angående förhållandet mot konung Håkon äger detta redan framhållits, för att Snorres uppträdande åtminstone mot största delen dikterades från önskan för att rädda fäderneön ur detta tillfälliga nödläget, samt inom flera andra fall äger Snorre säkerligen varit oskyldig mot detta, varför denne beskylldes.

dock Snorre är kapabel dock icke helt fritagas inom fråga ifall bristande ärlighet samt trohet, samt särskilt synes han äga haft svårt för att ständigt hålla givna löften.

Den sistnämnda svagheten sammanhänger tillsammans samt förklaras delvis från andra sidor inom Snorres själsläggning. från allt för att döma plats Snorre enstaka impulsiv samt ombytlig karaktär, vars minne eller intresse ständigt skiftade, en drag likt framträder särskilt inom hans förhållande mot kvinnorna, dock såsom visar sig även inom andra fall.

denne saknade uthållighet samt kraft för att vid allvar genomföra sina beslut samt planer samt fanns ofta en rov till vankelmod samt obeslutsamhet. klart ser man detta nära flera från dem viktigaste tillfällena inom hans liv, särskilt inom dem omtalade striderna tillsammans Sigvat samt Sturla, vilket därför även till Snorre fingo ett således olycklig utgång.

Bristande viljekraft, måhända inom någon mån även — såsom ett från Snorres senaste karaktärsskildrare framhållit — bristande vid personligt mod, redogör väl även delvis, för att Snorre inom varenda sina strider sålunda enkel kunde förmås mot förlikning, samt för att denne egen inte någonsin lät detta komma mot öppen kamp tillsammans med vapen.

Å andra sidan komma häri även goda attribut, såsom tiden eljest saknade, mot uttryck; familjekärlek samt skonsam varm mot släkten, frånvaro från grymhet samt hänsynslöshet emot fiender, ovan skalle en fredligt sinnelag, besinning samt klokhet.

Dessa attribut voro medfödda — dem utgjorde den en sidan inom Sturlungaättens själsarv — dock äga säkerligen ytterligare utvecklats genom den uppfostran Snorre fick vid Odde, var lärda intressen förhärskade, samt var Snorre lärde sig för att mera umgås tillsammans med pannan än tillsammans med svärdet.

Höjde sig Snorre häri ovan sin samtid, således gjorde denne detta icke mindre inom en annat avseende.

Trots all egoism samt samtliga strävanden på grund av personlig auktoritet samt ära saknade Snorre icke nationalkänsla alternativt fosterlandskärlek. Den framlyser nära flera tillfällen, icke minimalt inom hans redan en par gånger berörda handlingssätt nära hans inledande mottagning inom Norge. Allra starkast ter den sig emellertid inom detta livliga nyfikenhet på grund av Nordens gamla tradition samt saga, varom såväl hans Edda³ såsom hans Konungasagor bära vittne.

Genom sitt skriftställarskap äger Snorre inlagt förtjänster, liksom uppväga flera personliga brister. dock hans skrifter äro även själva inom sin mån handling, såsom illuminera sin författares karaktärsegenskaper, samt ur dem talar obestridligt enstaka individualitet, såsom inom all sin mänskliga svaghet fanns dominerande från upphöjda vyer samt ädla ideal.

Läs även ifall Snorres föregångare