Vad är omljud i tyska

Omljud (tyska: Umlaut, ett begrepp såsom används även vid exempelvis engelska) existerar ett process såsom innebär för att enstaka vokal påverkas från enstaka ytterligare vokal, vanligen inom den nästa stavelsen.

Omljud existerar enstaka företeelse liksom existerar speciell på grund av dem nord- samt västgermanska språken.^[1]

Hur omljud besitter uppstått

[redigera | redigera wikitext]

Omljud uppstod vanligtvis då enstaka vokal påverkades från en nästa ljud, således för att den inledande vokalen assimilerades mot större likhet tillsammans detta påverkande ljudet.^[2] Denna typ från assimilation kallas regressiv.

Det tyska ordet för omljud, umlaut, används på engelska som namn på prickarna över ä, ö och ü

då enstaka vokal påverkas från en föregående i-ljud kallas detta progressiv assimilation. en modell vid detta existerar då i inom fornsvenska miolk påverkade o således för att detta nuvarande mjölk uppstod.^[3][4]

Omljud inom dem nordiska språken

[redigera | redigera wikitext]

I dem nordiska språken förekommer a-, i-, R-, u- samt w-omljud.

Regressivt omljud

[redigera | redigera wikitext]

A-omljudet existerar mest erfaren, samt påverkar /u/, liksom sänks mot /o/, samt /i/, liksom sänks mot /e/. modell existerar isländsktneðan ’nedan’ (jfr isl.

U-omljud är yngst, och förekommer rikligast i västnordiskan

niðr ’ned’) samt brot ’brott’ < *bruta.^[5][6]

I-omljudet existerar från olika ålder. mest erfaren existerar i-omljud vid /e/ likt blir /i/. modell existerar isländsktsigla < *seglian ’segla’, rigna < *regnian ’regna’. Detta tidiga i-omljud, såsom sannolikt fanns samtidigt tillsammans med a-omljudet, äger fått mindre omfattning inom dem nordiska språken än inom dem västgermanska.

Hur är "omljud" i tyska? Kontrollera översättningarna av "omljud" i svenska - tyska ordboken Glosbe: Umlaut, Umlaut

Fler spår inom dem nordiska språken besitter dem yngre i-omljuden satt. dem påverkar /a(:)/, /o(:)/, /u(:)/, /aw/, /ju:/ således för att dem kommer för att artikuleras längre fram inom munnen, samt inom vissa fall även tillsammans högre tungställning. modell existerar från island gestr ’gäst’ < gastiz, læsa ’låsa’ < *lāsijan, synir ’söner’ mot son samt knýta ’knyta’ från < *knūtijan.^[7][6]

R-omljud förekommer endast inom västnordiska samt påverkar /a/ vilket blir /e/, /iu/ likt blir /y/ samt /u/ vilket blir /y/ inom fornvästnordiska.

Exempel: Isländska ker (jfr. gotiskakas, svenska kar), isländska kýr från urnordiskt *kuR, samt isländska dýr (jfr. gotiska dius, svenska djur).^[8][6] Gotiskt -s motsvaras från -R inom urnordiska.

U-omljud existerar yngst, samt förekommer rikligast inom västnordiskan.

Omljud är en företeelse som är speciell för de nord- och västgermanska språken

detta påverkar /a(:)/, samt inom några ett fåtal fall /e/. detta fonetiska resultatet från detta omljud existerar något oklart. inom isländska handskrifter skrivs detta vid olika sätt, inom den poetiska Eddan ofta såsom enstaka au-ligatur. inom normaliserade texter återges detta ständigt tillsammans med ǫ (”o tillsammans med hake”).

Omljud finns i svenska och andra nordiska språk samt i besläktade språk som tyska (muss – müssen) och, i förändrad form, engelska (foot – feet)

inom nutida isländska skrivs detta ö. modell existerar från island lönd < lǫnd < *landu samt tøgr ’tiotal’ < *teguz.^[9][6]

W-omljud påverkar /i/ såsom blir /y/, samt /a/ såsom blir ǫ inom fornisländskan. modell existerar från island tryggr ’trygg’ < *triggwiaz, samt hǫggva (höggva) ’hugga’ < *haggwan.^[10][6]

Progressivt i‑omljud

[redigera | redigera wikitext]

De ovan nämnda omljuden existerar varenda regressiva, d.v.s.

bakåtverkande, dock inom fornsvenska samt forndanska förekommer även progressivt i-omljud: hialpa > hjælpa, biorn > björn, fioll > fjøll > föll.^[4]

I östnordiska tungomål besitter progressivt i‑omljud haft särskilt kraftigt genomslag vid efterföljande /a/. dem enda inhemska arvord likt ej äger övergången ja ＞ jæ existerar svarsordet ja (som dessutom äger unikt kvarstående uddljudande j‐), samt pronominet jag,^[11] såsom dock inom flera danska samt några svenska syfte, inom standarddanska, samt stundom inom fornsvenska, existerar omljutt: je(g), iæk.

Avljudsformerna är även de intressanta

andra svenska mening såsom idag besitter ‑ja‑ utan omljud äger antingen upptagits ifrån nordiska fornspråk (jarl, Hjalmar, hjalt)^[12] alternativt inlånats, likt jaga^[13]. Dessutom finns några inhemska svenska mening tillsammans med ‑ja‐ alternativt ja‐ liksom existerar ljudhärmande alternativt beskrivande nybildningar alternativt ombildningar, vilket jama, jamsa, samt fjant.

I-omljud inom fem germanska språk

[redigera | redigera wikitext]

Svenska	Isländska	Tyska	Nederländska	Engelska
att falla/att fångstredskap	að falla/að fella	fallen/fällen	vallen/vellen	to fall/to fell
fader/fäder	faðir/feður	Vater/Väter	vader/vaders, vaderen alternativt gevaderen	father/fathers
fot/fötter	fótur/fætur	Fuß/Füße	voet/voeten (inget omljud)	foot/feet
gammal/äldre/äldst (oregelbundet)	gamall/eldri/elstur (mask.)(oregelbundet)	alt/älter/am ältesten	oud/ouder/oudst (inget omljud)	old/elder/eldest
full/att innehåll	fullur/að innehåll	voll/füllen	vol/vullen	full/to fill
lång/längd	langur/lengd	lang/Länge	lang/lengte	long/length
lus/löss	lús/lýs	Laus/Läuse	luis/luizen (inget omljud)	louse/lice

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]

Källor

[redigera | redigera wikitext]

• Ragnvald Iversen, Norrøn Grammatikk, Aschehoug & Co., sjette reviderte utgave, Aktietrykkeriet inom Trondhjem, Oslo 1961