Svenska namnet på den plats månlandaren landade
Apolloprogrammets månlandare
| Grumman Apollo LM | ||
|---|---|---|
Apollo LM-8 (Antares) vid månens yta | ||
| Data | ||
| Besättning: | 2; CDR (Befälhavare) samt LMP (månlandarpilot) | |
| Höjd: | 6,37 m | |
| Diameter: | 4,27 m | |
| Bredd: (med ben) | 9,07 m | |
| Vikt | ||
| Retursteg: | 4 547 kg | |
| Landningsteg: | 10 149 kg | |
| Total: | 14 696 kg | |
Månlandare, vid engelska inledningsvis kallad Lunar Excursion Module (LEM) dock senare bara LM (Lunar Module), användes inom detta bemannade rymdprojektet Apollo mellan 1969 samt 1972.[1] Den upphandlades från NASA liksom den sista farkostkomponenten inom Apolloprogrammet sedan Lunar Orbit Rendezvous valts liksom teknik på grund av för att genomföra programmets syfte.
Kontraktet tilldelades inom januari 1963 flygplanstillverkaren Grumman Corporation inom Bethpage, New York numeriskt värde tid efter för att arbetet tillsammans med kommandomodulen påbörjats.[2]
Konstruktion
[redigera | redigera wikitext]Övergripande krav
[redigera | redigera wikitext]Månlandaren plats den inledande rymdfarkost såsom konstruerades till för att enbart flyga inom rymden samt således ej behövde ta hänsyn mot atmosfärens inflytande inom samband tillsammans med början samt landning.
Detta innebar för att den inom princip kunde anta vilken struktur likt helst sålunda länge den uppfyllde dem elementär kraven att:
- kunna föra numeriskt värde astronauter ifrån omloppsbana kring månen ner mot ett trygg landning vid månens yta,
- kunna utgöra ett trygg samt livsuppehållande bas till dem numeriskt värde astronauterna beneath tiden vid månens yta
- kunna föra dem numeriskt värde astronauterna åter upp inom omloppsbana kring månen på grund av för att docka tillsammans kommandomodulen på grund av färd igen mot jorden.
Den tänkta funktionen till månlandaren dikterades från den valda färdmetoden ovanligt ord (Lunar Orbit Rendevouz).
Detta innebar för att den inom huvudsak måste konstrueras vilket numeriskt värde separata farkoster - en undre landningssteg tillsammans med raketmotor till färden ner mot månens yta likt sedan fungera såsom startramp på grund av en övre retursteg tillsammans raketmotor på grund av återfärden mot omloppsbana samt dockning tillsammans med kommandomodulen innan återfärd.
Tekniska data: Returstegets höjd: 3,76 m Landningsstegets höjd: 3,23 m Landställets diameter: 9,45 m Vikt (på jorden): 14 500 kg
Landningsteget
[redigera | redigera wikitext]Landningssteget, liksom utgjorde den undre delen från månlandaren, kom mot slut för att utformas likt enstaka fyrkantigt formad kista tillverkad från ett ram från rör vilket utvändigt täcktes tillsammans med ett tunn värmereflekterande folie.
inom lådans mitt placerades raketmotorn till färden ifrån omloppsbana ner mot månens yta. Runt ifall raketmotorn placerades funderingar tillsammans bränsle till raketmotorn, batterier till elförsörjning samt diverse vetenskaplig utrustning liksom användes vid månens yta (till modell månbilen). inom vardera hörnet från landningssteget fanns en landställ bestående från fyra utfällbara ben tillsammans med runda markfötter.
För för att möjliggöra enstaka kontrollerad inbromsning samt landning vid månen stod detta tidigt uppenbart för att landningsstegets raketmotor måste äga ett steglöst justerbar dragkraft.
I vardera hörnet av landningssteget fanns ett landställ bestående av fyra utfällbara ben med runda markfötterenstaka sådan raketmotor ägde inte någonsin tidigare konstruerats varför denna övning plats ett från dem största tekniska utmaningarna inom bota Apolloprogrammet. numeriskt värde olika lösningar undersöktes samt valet föll mot slut vid ett variant var bränslemängden mot raketmotorn kunde justeras antingen manuellt alternativt via månlandarens datamaskin.
Landstället konstruerades därför för att detta kunde ta upp samt dämpa eventuella krafter inom landningen samt vid en sådant sätt för att detta skulle behärska hålla månlandaren upprätt inom upp mot sex graders marklutning. Markfoten inom änden från vardera benet ägde enstaka diameter vid 94 cm. vid undersidan från vardera foten fanns 152 cm långa elektromagnetiska sensorer.
Kennedy det till en prioritet att placera en man på månendå dessa vidrörde månens yta tändes enstaka markör ("contact light") vid månlandarens instrumentpanel. Detta plats ett meddelande mot astronauterna för att stänga från raketmotorn samt låta månlandaren falla fritt den återstående angripen ner mot månen.
Retursteget
[redigera | redigera wikitext]Retursteget, liksom utgjorde den övre delen från kroppsdel, utformades kring ett cylindrisk sektion på grund av besättningen (2,35x1,07 m) till dem numeriskt värde astronauterna.
inom besättningens sektion skapades en utrymme mot motsats till vänster på grund av LMP (Lunar Module Pilot) samt en utrymme mot vänster på grund av CDR (Commander). Upptill inom taket fanns enstaka rund lucka tillsammans med mekanism till för att docka tillsammans med kommandomodulen.
Genom för att låta astronauterna färdas stående fastspända tillsammans band därför ej bara minskade man vikten vid månlandaren, man kunde även nyttja mindre glasruta tillsammans bibehållen utsikt.[2] Mellan astronauterna placerades månlandarens datamaskin, manöverpanel, navigationsperiskop samt nertill enstaka kvadratisk lucka på grund av för att klättra ut samt in efter landningen vid månen.
Mare Tranquillitatis, Stillhetens hav, är den plats där den första månexpeditionen, Apollo 11, landadeFramför vardera astronauten fanns en trekantigt öppning likt gav maximal utblick snett neråt mot månens yta inom samband tillsammans landningen. på grund av manövrering från månlandaren ägde MC enstaka treaxlig styrspak till attitydkontroll samt enstaka styrspak på grund av justering från landningsstegets dragkraft.
Returstegets raketmotor plats placerad beneath en täcklock vid undersidan från besättningsfarkosten.
Dess bränsletankar placerades utvändigt vid motsats till vänster respektive vänster blad. Utvändigt fanns även fyra stycken kluster tillsammans med styrraketer till attitydkontroll, antenner på grund av informationsutbyte samt enstaka radar till höjdmätning inom samband tillsammans landningen.
Dator
[redigera | redigera wikitext]Månlandarens datamaskin ägde identisk design såsom kommandomodulens samt utvecklades nära okänt.
Den ägde enstaka ordlängd vid 15 bitar tillsammans enstaka paritetsbit, 2048 mening RAM inom form eller gestalt från magnetkärneminne samt 36,864 mening ROM inom repkärnminne. [3]
Färden samt landningen vid månen
[redigera | redigera wikitext]Färden ner mot landning startade tillsammans med för att dem numeriskt värde astronauterna klättrade ovan ifrån kommandomodulen mot månlandaren.
Sedan, då månlandaren kopplats loss, flög dem numeriskt värde farkosterna bredvid varandra. kommandomodulespiloten (CMP) kontrollerade då visuellt för att detta ej fanns några synliga skador vid månlandaren samt för att landstället plats rätt utfällt. han manövrerade därefter kommandomodulen mot enstaka cirkulär omloppsbana 4 km högre än månlandaren (111 km ovan månens yta).
Landningen inleddes därefter tillsammans med för att månlandaren vändes tillsammans landningsstegets raketmotor riktad rakt vidare inom färdriktningen. Därefter startades raketmotorn samt bromsade in månlandaren mot enstaka elliptisk omloppsbana (Descent Orbit Insert). Manövern, liksom utfördes utan radiokontakt vid månens baksida, innebar för att månlandaren inom omloppsbanans lägsta punkt befann sig 15000 meter ovan månens yta 482 km innan den tänkta landningsplatsen.
När månlandaren nådde den lägsta punkten inom omloppsbanan fanns dess hastighet 1700 m/s.
Den 12 april 1961 blev Jurij Gagarin den första människan som kretsade runt jordenRaketmotorn startades då vid nytt till den slutliga inbromsningen samt landningen vid månen (Powered nedstigning Insert). Den många komplexa färden ner mot ca. 100 meters höjd styrdes helt från en schema inom månlandarens datamaskin. vid 3000 meters höjd samt ungefär 10000 m innan den tänkta landningsplatsen började månlandaren stegvis vinklas mot upprättstående tillsammans med raketmotorn lodrätt riktad mot månens yta.
inom detta läge gjorde astronauterna ett visuell utvärdering från månens yta samt valde ut den slutliga platsen till landningen. MC tog idag övervakning ovan månlandaren samt styrde ner manuellt mot ett trygg landning vid månens yta.
För färden igen mot omloppsbana samt dockning tillsammans med CSM användes returstegets raketmotor.
till för att minimera risken på grund av en fatalt driftbortfall ägde denna raketmotor konstruerats tillsammans sålunda erhålla delar vilket möjligt.
Apollo 11 var den första bemannade rymdfärden som landade på månen, höjdpunkten i NASA:s Apolloprogram och en milstolpe i rymdkapplöpningen mellan USA och Sovjetunioneninom princip bestod den bara från enstaka brännkammare, numeriskt värde trycksatta bränsletankar samt numeriskt värde elektriska ventiler. då ventilerna öppnades pressades bränslet in inom brännkammaren samt antändes automatiskt. Återfärden plats indelad inom numeriskt värde steg - vertikal uppstigning samt spruta inom omloppsbana.
Manövern, vilket tog sju minuter, gav månlandaren ett slutlig hastighet från 1800 m/s inom enstaka omloppsbana ca.
Det heter Stillhetens hav för att man förr i tiden trodde att de mörka fläckarna på månen var just hav85 km ovan månens yta. Därefter påbörjades en antal mindre justeringar likt slutade tillsammans dockning tillsammans med CSM ca tre samt ett halv 60 minuter efter avfärden ifrån månen.
Bemannade flygningar
[redigera | redigera wikitext]Efter diverse tekniska bekymmer, fördyringar samt förseningar fanns den inledande månlandaren färdig till bemannad flygning inom start från 1969.
nära denna inledande färd (Apollo 9) provades LM-3 (Spider) inom omloppsbana kring jorden. Apollo 10 tillsammans med LM-4 (Snoopy) gick mot omloppsbana kring månen samt färd ner mot den lägre omloppsbanan innan sista steget inom landningen påbörjades. LM-5 (Eagle) användes beneath Apollo 11 från Neil Armstrong samt namn Aldrin mot den inledande vid månens yta.
Landningen tillsammans med Apollo 11 uppfyllde projektets politiska mål.
Rent tekniskt samt vetenskapligt fanns landningen dock delvis en misslyckande eftersom man missade den tänkta landningsplatsen samt inom praktiken ej ägde någon aning angående plats man egentligen hamnat. grundlig förbättringar infördes inom månlandarens navigationssystem vilket bland annat innebar för att man ifrån jorden inom realtid kunde mäta samt rätta månlandarens exakta position ovan månen beneath den sista delen från landningen.
Förbättringarna plats klara inom tidsperiod på grund av nästa utflykt var Apollo 12 lyckades landa inom 200 meter ifrån den område var Surveyor 3 landat några tid tidigare.
Under Apolloprogrammets slutskede genomfördes ytterligare fem resor mot månen varav fyra innebar lyckade landningar.
Hans dröm blev verklighet den 20 juli 1969, då Apollo 11 -uppdraget landade på månens ytaApollo 13s landning fick dock ställas in efter för att enstaka syrgastank inom servicemodulen exploderat samt LM-7 (Aquarius) användes liksom livbåt på grund av för att rädda astronauterna bostad mot jorden. Totalt genomfördes nio resor tillsammans med månlandaren varav varenda plats tekniskt lyckade, åtta innebar färd kring månen samt sex tillsammans lyckade landningar vid densamma.