Lungemboli varaktighet oförmåga att arbeta

Lungemboli utgör kvar enstaka ej ovanlig orsak mot plötslig död samt anses artikel enstaka från dem sju »dödssynderna« nära enstaka internmedicinsk akutmottagning [1]. Förekomsten från lungemboli inom befolkningen uppskattas mot ett total årlig incidens från ca 0,5– 1/1000 dock ökar mot 1/100 inom åldern 70 tid samt äldre [2].

Embolikällan utgörs oftast från enstaka djup ventrombos inom enstaka nedre extremitet, dock även tromboser inom ledd alternativt hjärta är kapabel utgöra ursprunget mot embolierna. dem flesta orsaker kunna hänföras mot ett alternativt flera komponenter inom Virchows triad (kärlskada, venstas samt hyperkoagulation).
beneath dem senaste 20 år besitter prevalensen lungemboli bland patienter vilket utreds på grund av misstänkt lungemboli sjunka ifrån ca 50 andel mot idag beneath 20 andel.

kanske beror detta vid den numera goda resurser mot datortomografi dygnet runt vid nästan samtliga vårdinstitution. till för att minska ökande diagnostiska kostnader, kontrastrelaterade komplikationer samt fara till överdiagnostik existerar detta enstaka massiv prov idag för att misstänka lungemboli vid korrekt patient samt för att vid en säkert sätt känna igen patienter liksom ej behöver genomgå bilddiagnostiska undersökningar på grund av för att utesluta tillståndet.
inom denna produkt besitter oss medvetet begränsat oss mot akut lungemboli samt inkluderar ej lungemboli nära graviditet, kronisk lungemboli, ej heller medicinsk profylax.

SYMTOM
Symtomen samt tecknen nära lungemboli existerar ospecifika, samt patienterna uppvisar sällan ett typisk klinisk foto.

Detta förklaras bla från den komplicerade patofysiologin dock framför allt från patientens ålder, övriga sjukdomar, speciellt hjärt–lungsjukdom, lungembolins storlek samt förekomst från lunginfarkt.

KLINISK BILD
Den kliniska bilden nära lungemboli brukar indelas inom olika »syndrom«, var vart samt en besitter flera differentialdiagnoser, vilket ständigt bör övervägas nära analys från lungemboli.

Dyspné existerar den vanligaste formen från insjuknande.

Tillståndet är kapabel inträda plötsligt dock behöver ej artikel speciellt uttalat samt existerar då svårare för att hänföra mot lungemboli, speciellt angående olika hjärt–lungsjukdomar föreligger. EKG samt lungröntgen existerar ofta normala nära detta syndrom, dock man finner ofta en sänkt paO2.

Pleuritsmärta samt hemoptys inträffar oftare inom samband tillsammans med lunginfarkt.

Hemoptys existerar ej en vanligt symtom nära lungemboli dock är kapabel inträffa inom samband tillsammans lunginfarkt. Även nära detta syndrom existerar EKG ofta normalt, medan lungröntgen är kapabel uppvisa parenkymförtätningar, eventuellt ensidig pleuravätska samt atelektaser tillsammans alternativt utan ensidigt något som är lyft eller höjt över omgivningen diafragma.

Ofta misstolkas syndromet såsom pleuropneumoni. Parenkymförtätningar orsakade från pneumoni samt lunginfarkt förmå sällan särskiljas radiologiskt.

Instabil hemodynamik förekommer hos 5–10 andel från samtliga patienter tillsammans med lungemboli, samt dem söker ofta beneath mer dramatiska omständigheter tillsammans med kraftig allmänpåverkan samt svår andnöd, eventuellt bröstsmärta alternativt anamnes vid yrsel/svimning.

EKG-förändringar ses oftare nära detta syndrom. Lungröntgen inledningsvis är kapabel existera helt normal. Innan chock inträder kunna dessa patienter uppvisa högerkammardysfunktion inom struktur från enstaka dilaterad samt eventuellt hypokinetisk högerkammare. dem förmå även samtidigt äga en ekokardiografiskt förhöjt systoliskt tryck inom a pulmonalis, vilket dock sjunker då högerkammaren sviktar.
Man måste dock anlända minnas för att dessa tre syndrom ej omfattar varenda patienter tillsammans lungemboli.

Lungemboli förekommer även hos patienter utan dyspné alternativt bröstsmärta.

Atypisk vårdcentral eller sjukhusavdelning. Patienter likt oförklarligt försämras trots pågående behandling från andra sjukdomar, tex hjärtsvikt, kronisk obstruktiv lungsjukdom, alternativt likt oväntat plötsligt försämras postoperativt är kapabel äga drabbats från lungemboli.

Detta gäller även nära oförklarliga arytmier, oklar subfebrilitet alternativt olika mer alternativt mindre atypiska symtombilder var patienten försämras (inte ständigt plötsligt) utan för att ett rimlig alternativ förklaring förmå påvisas.

MASSIV alternativt HEMODYNAMISK INSTABIL LUNGEMBOLI
Begreppet »massiv lungemboli« används ibland lite slarvigt såväl nära anatomiskt utbredda embolier likt nära hemodynamisk instabilitet.

till för att minska förvirringen bör termen massiv hänföras mot den anatomiska lungemboliutbredningen, dvs minimalt 50-procentiga perfusionsdefekter nära lungskintigrafi alternativt ocklusion motsvarande minimalt numeriskt värde lobartärer nära datortomografisk lungangiografi (DTLA).
»Instabil lungemboli« avser detta hemodynamiska status då motsats till vänster kammare sviktar samt vänster kammare får således lite blod för att detta systoliska systemtrycket sjunker, ofta beneath 90–100 mm Hg [3].

Man bör äga inom åtanke för att även subsegmentella lungembolier inom vissa fall förmå orsaka högerkammardysfunktion, instabil hemodynamik samt cirkulatorisk sammanbrott hos patienter tillsammans med svår hjärt–lungsjukdom. Bedömningen angående detta föreligger instabil hemodynamik alternativt ej besitter kritisk innebörd till beslut mot trombolysbehandling.

KLINISK SANNOLIKHET
Många diagnostiska test äger begränsat prediktivt värde då dem används utan sällskap, dock tillsammans tillsammans med upphöjd alternativt nedsänkt klinisk sannolikhet förmå detta prediktiva värdet från en test påtagligt öka.

Tolkning från lungskintigrafi existerar en briljant modell vid detta.
inom den inledande PIOPED-studien såg man för att enstaka upphöjd skintigrafisk sannolikhet innebar förekomst från lungemboli inom 87 andel från fallen då man använde pulmonalisangiografi såsom referensmetod [4]. Tillsammans tillsammans med enstaka upphöjd klinisk sannolikhet däremot förelåg lungemboli inom 96 andel från fallen, vilket existerar tecken på grund av behandling.

inom identisk undersökning fann man även för att nära enbart nedsänkt skintigrafisk sannolikhet förelåg lungemboi inom 14 andel från fallen, medan man nära samtidig nedsänkt klinisk sannolikhet fann lungemboli inom 4 andel från fallen. Dessa 4 andel är kapabel jämföras tillsammans med för att man nära negativ flebografi alternativt negativ pulmonalisangiografi finner lungemboli inom ca 1–2 andel från fallen nära tre månaders uppföljning [5].
Den kliniska sannolikheten är kapabel uppskattas både empiriskt (subjektiv bedömning), baserat vid klinisk upplevelse, alternativt utifrån sk diagnostikstöd.

Diagnostikstöd anses artikel mer objektiva samt standardiserade samt utgår ifrån variabler framtagna ur större databaser ovan lungemboli. Dock innehåller diagnostikstöd även enstaka subjektiv komponent vilket gäller »alternativa differentialdiagnoser«. Troligen existerar enstaka kombination från diagnostikstöd samt empirisk granskning för att föredra, eftersom varken p-piller, östrogen alternativt graviditet finns tillsammans inom diagnostikstöden [6, 7].

en från dem mer kända samt bäst validerade diagnostikstöden existerar detta likt Wells samt medarbetare äger publicerat [6]. inom den nyss publicerade Christopher-studien användes detta diagnostikstöd, var nedsänkt sannolikhet motsvarade ≤4 poäng [8-10].

D-DIMER
Kombinationen nedsänkt klinisk sannolikhet samt negativ D-dimer utesluter tillsammans med upphöjd sannolikhet (95–99 procent) lungemboli, åtminstone bland polikliniska patienter tillsammans enstaka symtomduration mindre än 1–2 veckor [11-13].

inom ett nyligen publicerad lärande från misstänkta lungembolier kunde man säkert utesluta lungemboli hos patienter tillsammans med nedsänkt klinisk sannolikhet samt negativ D-dimer [8, 14, 15]. Sensitiviteten existerar lägre till icke-automatiserade latexmetoder än den existerar till ELISA-teknik alternativt automatiserade kvantitativa latexmetoder.

D-dimer äger knappast något värde nära upphöjd klinisk anklagelse alternativt hos hemodynamiskt instabil patient. Dessa patienter bör genomgå bilddiagnostiska metoder oavsett vilket D-dimer visar. Förhöjd D-dimer är kapabel inträffa även nära flera andra sjukdomstillstånd, tex infektioner, cancer, olika inflammatoriska sjukdomar, graviditet alternativt nära blödning.
utvärdering från troponin samt natriuretisk peptid från B-typ (BNP) äger ej inom någon lärande visats äga något diagnostiskt värde.

detta finns dock demonstrerat för att stegrade nivåer från troponin alternativt BNP förmå innebära nedgången prognos [16].

EKG, LUNGRÖNTGEN samt ARTÄRBLODGAS
Såväl lungröntgen samt EKG vilket artärblodgas förmå existera helt normala inom ca 20 andel från fallen hos patienter tillsammans med lungemboli. Undersökningarna görs dock ofta inom avsikt för att påvisa differentialdiagnoser.

EKG förmå nära lungemboli yttra sig vilket en nytillkommet förmaksflimmer, högergrenblock, S1Q3T3-mönster alternativt T-negativisering inom avledningar V1–V4.
EKG-förändringen är kapabel visa ischemi inom motsats till vänster kammare samt ses främst nära massiv lungemboli alternativt lungemboli tillsammans med hemodynamisk instabilitet.

Man bör äga inom åtanke för att EKG-förändringen kunna artikel övergående ifall lungembolierna splittras upp alternativt förändrar sitt läge. Lungröntgen utgör även enstaka nödvändig sektion inom utvärderingen från enstaka lungskintigrafi. Artärblodgas samt pulsoximetri existerar inte någonsin diagnostiska till lungemboli dock kunna existera vägledande på grund av syrgasbehandling då lungemboli besitter påvisats.

BILDDIAGNOSTIK
Lungskintigrafi besitter länge varit förstahandsmetod nära misstänkt lungemboli dock existerar inkonklusiv inom mer än 50 andel från fallen [11].

enstaka vidareutveckling från lungskintigrafi existerar SPECT (single photon emission tomography), liksom anses ge färre inkonklusiva svar. SPECT äger dock ännu ej utvärderats inom någon större prospektiv lärande tillsammans med definierade skintigrafiska tolkningskriterier mot ett etablerad referensmetod. Lungskintigrafi besitter sin största användbarhet nära nedsänkt klinisk sannolikhet bland hjärt- samt lungfriska patienter samt bland patienter tillsammans med kontraindikation mot jodkontrastmedel.

Datortomografisk lungangiografi (DTLA).

beneath dem senaste år äger DTLA blivit förstahandsmetod på grund av diagnostik från lungemboli. inom flera algoritmer besitter tidigare ingått ultraljudsundersökning från benen nära negativ DTLA, samt vid vissa vårdinrättning äger DTLA därför kompletterats tillsammans med datortomografisk benvenografi genom för att utnyttja identisk kontrastmängd efter viss fördröjning.

Man skall dock komma minnas för att hos flera från patienterna tillsammans med lungemboli förmå man ej hitta trombosrester inom benen, varför enstaka sådan algoritm ej blir kostnadseffektiv. Dagens multidetektor-DTLA anses behärska analysera lungkärl ner mot 1 mm inom diameter, väl motsvarande enstaka selektiv pulmonalisangiografi.
Flera studier äger följt upp patienter tillsammans negativa DTLA (oftast 3–5 mm snitt) beneath 3–6 månader samt funnit tromboemboliska händelser inom storleksordningen 0,8–5,4 andel, jämförbart tillsammans fynden nära negativ pulmonalisangiografi.

Nyare studier antyder därför för att ett negativ studie tillsammans med multidetektortomograf ej behöver kompletteras tillsammans med benundersökningar [8, 17, 18]. inom den nyligen publicerade PIOPED II-studien, vilket avsåg för att jämföra DTLA tillsammans pulmonalisangiografi, framkom för att detta negativa prediktiva värdet från DTLA nära upphöjd klinisk sannolikhet endast existerar 60 andel, vilket fullfölja för att fortsatt diagnostisk analys förmå bli aktuell inom dessa fall.
nära upphöjd klinisk sannolikhet samt positiv DTLA plats däremot detta positiva prediktiva värdet 96 andel.

en intressant fynd inom PIOPED II-studien plats för att nära nedsänkt klinisk sannolikhet ägde endast 58 andel lungemboli nära positiv DTLA, vilket kunna visa fara på grund av överbehandling [19]. Observeras bör för att inom PIOPED II-studien fick från etiska skäl endast dem patienter såsom nära andra undersökningar ägde inkonklusiva effekt genomgå digital subtraktionsangiografi.

Värdet från studien är kapabel därför mot viss sektion ifrågasättas.
DTLA är kapabel även ge enstaka uppskattning från högerkammarpåverkan genom för att man studera motsats till vänster samt vänster kammares diameter, var kvoten demonstrerat sig äga en prognostiskt värde, samt borde ingå inom detta bilddiagnostiska svaret nära massiv lungemboli [20].

Man är kapabel även erhålla värdefull differentialdiagnostisk resultat tillsammans med DTLA nära hjärtsvikt, svulst, pneumoni mm.

Pulmonalisangiografi, MRT samt ekokardiografi. Selektiv pulmonalisangiografi existerar etablerad referensmetod nära diagnostik från lungemboli. Risken på grund av allvarliga komplikationer existerar nedsänkt. ett begränsning tillsammans metoden existerar inom inledande grabb för att detta behövs kunskap på grund av för att utföra samt bedöma den.

Normala fynd nära pulmonalisangiografi innebär ändå för att 1–2 andel från patienterna återkommer inom tre månader tillsammans lungemboli.
Användning från magnetresonanstomografi (MRT) nära misstänkt lungemboli äger ännu ingen område inom praktisk klinisk aktivitet, då detta än således länge saknas övertygande vetenskapligt underlag till detta.
Hos patienter tillsammans med instabil hemodynamik alternativt nära ett påvisad massiv lungemboli kunna ekokardiografi äga en stort värde.

Metoden är kapabel ge ett god granskning från motsats till vänster kammaren samt systoliska lungartärtrycket, vilket besitter prognostiskt värde även hos normotensiva patienter [21, 22]. Ekokardiografi äger dock ingen lokal såsom screeningmetod även ifall transesofageala ekoundersökningar ibland besitter chans för att påvisa lungemboli lokaliserad inom centrala lungartärer.

DIAGNOSTISKA STRATEGIER
Olika mer alternativt mindre komplexa algoritmer till analys från lungemboli äger presenterats genom år [23].

Flödet inom enstaka sådan algoritm bör utgå ifrån ett klinisk sannolikhetsbedömning samt tänkbara differentialdiagnoser. Alternativa diagnoser bedöms utifrån EKG, eventuellt lungröntgen samt blodgas. Den kliniska sannolikhetsbedömningen avgör sedan den fortsatta bilddiagnostiska utredningen. Förslag mot enstaka algoritm finns presenterad inom Socialstyrelsens riktlinjer på grund av vård från blodpropp/venös tromboembolism [12].

angående lungemboli påvisas bör även enstaka riskstratifiering göras inför omröstning från vårdnivå samt första behandling.

Misstänkt lungemboli nära stadig hemodynamik. inom frånvaro från graviditet, komplicerande sjukdomar (malignitet, inflammation/infektion, trauma/kirurgi), symtomduration längre än ett sju dagar alternativt ålder >70 kalenderår bör D-dimer användas på grund av för att utesluta tromboembolisk sjukdom då nedsänkt klinisk sannolikhet föreligger.

nära nedsänkt klinisk sannolikhet hos polikliniska patienter anses enstaka negativ D-dimer existera tillräcklig till för att utesluta lungemboli. Bland dessa fall existerar detta 2 andel såsom utvecklar tromboembolisk sjukdom inom tre månader.
nära samtidig energisk hjärt–lungsjukdom bör förstahandsmetod artikel DTLA. nära upphöjd klinisk sannolikhet alternativt nedsänkt klinisk sannolikhet samt positiv D-dimer bör vidare analys göras i enlighet med den algoritm liksom föreligger nära sjukhuset.

på grund av dem flesta vårdinrättning inom land innebär detta DTLA.

Misstänkt lungemboli nära instabil hemodynamik.

vid identisk sätt vilket nära trauma, hjärtinfarkt samt stroke finns enstaka »golden hour« till lungembolipatienter tillsammans med instabil hemodynamik. nära riskstratifiering från dessa patienter bör aktuell hjärt–lungreserv tas inom beaktande, vilket besitter innebörd på grund av tempot inom den diagnostiska utredningen liksom inom valet från behandlingsstrategi.

Instabil hemodynamik innebär högerkammarpåverkan tillsammans med systemisk hypotension (oftast 90–100 mm Hg), takykardi, hypoxi samt ofta svår dyspné tillsammans med alternativt utan bröstsmärta.
Snabb analys prioriteras till för att utesluta differentialdiagnoser, samt såväl ekokardiografi såsom DTLA är kapabel artikel förstahandsmetod beroende vid vad vilket finns för att tillgå snabbast.

BEHANDLING
Om adekvat behandling sätts in existerar framtidsutsikter god samt dödligheten mindre än 10 andel.

Vårdnivån bestäms efter utfallet från riskstratifieringen. Smärtlindring samt syrgastillförsel bör ges inledningsvis mot varenda patienter inom avsikt för att minska pulmonell vasokonstriktion. Optimering bör ske vad gäller arytmibehandling (förmaksflimmer), blodsockerkontroll, febernedsättning samt behandling från samtidiga infektioner.
Redan inom väntan vid bilddiagnostisk analys förmå patienter tillsammans misstänkt lungemboli ett fåtal sin inledande dos lågmolekylärt heparin.

nära hypotension behövs inom enstaka fall inotropt stöd på grund av för att återställa blodtrycket tills effekten från fibrinolytisk alternativt inom en fåtal fall kirurgisk behandling förmå erhållas.

Antikoagulation.

nära symtomatisk icke-massiv lungemboli besitter lågmolekylärt heparin (LMH) identisk inverkan samt säkerhet likt ofraktionerat heparin intravenöst beneath den initiala fasen inom väntan vid optimal Waraninställning. LMH rekommenderas framför ofraktionerat heparin beneath minimalt fem dagar [9].
nära ökad blödningsrisk, svår njurinsufficiens alternativt då trombolys är kapabel bli aktuell förmå den initiala behandlingen artikel heparininfusion.

nära lungemboli existerar detta viktigt för att starta behandlingen tidigt samt tillsammans med adekvata doser. nära Waranbehandling bör intensiteten inom PK-INR existera 2–3 till samtliga lungembolipatienter. Hos patienter tillsammans med energisk cancer rekommenderas ofta idag LMH inom stället till Waran. Skälet mot detta existerar bla för att en reducerad kostintag, tex nära cytostatikabehandling, försvårar adekvat Waraninställning.

Även nära ökad blödningsbenägenhet existerar LMH för att föredra.

Trombolys. nära instabil hemodynamik rekommenderas inom inledande grabb systemisk trombolys tillsammans vykort duration [9].

Äldre studier visar för att tidig trombolys kunna ge ett snabbare upplösning från embolin, medverka mot lägre perifer vaskulär resistens, lägre pulmonellt artärtryck samt färre recidiv. Hitintills besitter ingen lärande varit dimensionerad till för att påvisa reducerad dödlighet nära trombolys.
Trombolytisk behandling inom form eller gestalt från alteplas 100 mg beneath 2 timmar används idag nära instabil hemodynamik.

rum trombolys äger ännu ej demonstrerat sig effektivare än systemisk trombolys inom någon randomiserad undersökning. detta diskuteras livligt inom litteraturen om lungembolipatienter tillsammans högerkammardysfunktion dock stadig hemodynamik skall äga trombolys alternativt ej. detta finns idag inga tydliga stöd till för att trombolys förbättrar framtidsutsikter hos dessa patienter.
Flera metaanalyser äger studerat trombolys gentemot ofraktionerat heparin, dock inom dem grundlig studierna äger man använt olika diagnostiska metoder samt olika medicin tillsammans med olika behandlingsregimer, varför säkra slutsatser ifrån dessa metaanalyser existerar svåra för att dra.

ett intressant metaanalys jämförde lungemboli tillsammans med respektive utan samtidig instabil hemodynamik samt kunde då visa för att patienter tillsammans instabil hemodynamik ägde förbättrad överlevnad tillsammans trombolys än tillsammans ofraktionerat heparin [24].

Fler allvarliga blödningar ses nära trombolysbehandling (ca 12 andel seriös blödning, varav 1–2 andel letala). Man bör dock anlända minnas för att flertalet äldre trombolysstudier utfördes vid patienter ovan 60 tid, ofta inom samband tillsammans med invasiva pulmonaliskateriseringar beneath flera dagar.

Trombektomi samt vena cava-filter. Kirurgisk embolektomi används inom endast en fåtal fall inom land dock är kapabel artikel indicerad då trombolys samt inotropt stöd ej är kapabel göra stabil hemodynamiken.

ifall trombolys ej förmå användas är kapabel kateterbaserad embolektomi alternativt fragmentering existera en alternativ. ej heller embolektomi besitter demonstrerat sig överlägsen gängse behandling inom någon randomiserad studie.
detta vetenskapliga stödet till användning från vena cava-filter nära lungemboli existerar många begränsat såvida ej kontraindikation mot sedvanlig behandling föreligger.

Starkaste tecken till filter finns efter embolektomi, nära kontraindikation till antikoagulation alternativt efter operation till kronisk lungemboli [9].

Behandlingsduration. Behandlingstiden nära lungemboli anses likartad den nära djup ventrombos. Diskussionen kring behandlingstid nedan baseras främst vid riktlinjer ifrån The American College of Chest Physicians 7th consensus conference (ACCP) [9].

nära enstaka inledande episod från lungemboli tillsammans något som är kortvarigt eller inte permanent riskfaktor rekommenderas idag minimalt tre månaders behandling – utan hänsyn mot embolins utbredning, pulmonell hypertension alternativt ytterligare komorbiditet. Flertalet från dessa får idag sex månaders behandling inom klinisk praxis.
nära djup ventrombos vet oss för att graden från trombrester tycks äga innebörd till recidivrisken.

angående enstaka lungemboli existerar massiv samt långt ifrån upplöst efter sex månader torde därför minimalt tolv månader krävas även ifall den utlösande faktorn ej kvarstår. Likaså existerar detta troligt för att behandlingen bör förlängas nära pulmonell hypertension. Utifrån hypotesen för att förekomst från embolirester ökar risken på grund av recidiv respektive kronisk lungemboli kunna man nära massiv lungemboli eventuellt fundera perfusionsskintigrafi innan Waranbehandlingen avslutas.

Något stöd inom litteraturen på grund av dessa alternativa strategier finns dock ej. Nämnas kunna även för att lungemboli oftare recidiverar såsom enstaka färsk lungemboli, mot skillnad ifrån perifer venös trombos, likt oftare recidiverar vilket ett färsk perifer trombos.
nära ett inledande idiopatisk lungemboli rekommenderas minimalt 6–12 månaders behandling.

Behandlingsdurationen bör sannolikt avgöras utifrån ett rad olika bedömningsgrunder, bla blödningsrisk, recidivrisk, ordinationsföljsamhet samt ej minimalt patientens personlig preferens. nära lungemboli samt cancer rekommenderas idag LMH beneath 3–6 månader alternativt tills cancern anses inaktiv. nära förekomst från fosfolipidantikroppar, dokumenterad bristande vid antitrombin, protein C alternativt protein S alternativt numeriskt värde samtidiga koagulationsrubbningar (tex APC-resistens samt protrombingenmutation) rekommenderas minimalt tolv månaders behandling.

erhålla prospektiva randomiserade studier från dessa patientgrupper finns.
nära minimalt numeriskt värde episoder från lungemboli föreslås tillsvidarebehandling (rekommenderas dock ej från ACCP). varenda patienter såsom får tillsvidarebehandling tillsammans Waran bör regelbundet omvärderas beträffande ifall nyttan tillsammans med behandlingen överväger risken på grund av komplikationer.
då man idag skall ta ställning mot behandlingsduration bör man ej luta sig mot studier vilket enbart jämfört olika behandlingstider, eftersom recidivrisken efter Waranbehandling tycks likartad oavsett ifall man behandlat patienten inom 6, 12 alternativt 24 månader.

Viktigare faktorer existerar därför sannolikt embolistorlek, kvarstående embolirester, blödningsrisk, övriga samtidiga sjukdomar samt patientens inställning mot fortsatt behandling.
*
denkbar bindningar alternativt jävsförhållanden: Inga uppgivna.

Läkartidningen 14/2007

Lakartidningen.se